I'd like to make myself believe

Jösses vilken ångest jag fick igår innan jag åkte till jobbet. Det kändes helt fel. Jag skulle ju egentligen vara i Tibro då, sitta i skolan och prata om hur jullovet hade varit på svenska trots att vi blivit tillsagda att prata på tyska. Ångesten lättade lite när jag kom fram till jobbet och nu så är det nästan bra igen. Men jag längtar till måndag faktiskt. Nästa vecka kör det igång ordentligt, skolan och träningarna. Känns skönt. Jag har suttit still typ hela jullovet. Det är riktigt hemskt faktiskt. På somrarna kan man ju vara ute och gå, eller bara vara ute om dagarna (+ att man kan gå ut och springa när som helst utan att riskera att så ihjäl sig). Nu sitter jag inne hela dagarna istället för det är för kallt och halt ute för att göra något annat. Jag har spenderat mitt lov framör en dator i stort sett. Det är ganska sorgligt faktiskt. Tänk om man hade haft ett liv. Vad annorlunda allt hade varit. Jag vill ha september. NU!

Har föresten fått ett mail ifrån Mikso, där sade de att det räckte med den erfarenheten jag fått genom att hjälpa till med syster S's barn. Phew. Men nu känns det ju ännu mera ambivalent faktiskt när jag kontaktat BÅDA agenturerna. Åh vad jag har svårt att välja! Ska i alla fall be syster S att skriva referenser till mig idag för båda mina systrar kommer hem och ska fira mutti som fyller år imorgon. Kanske är lika bra att skriva ut papprena nu medan jag kommer ihåg.

Har även tänkt lite mer på min framtid, vad sägs om Au Pair ett år i Londonium, tillbaka till Sverige och plugga till florist, tillbaka till Storbritannien som Au Pair (eller vad sägs om Australien?) och under tiden leta floristjobb?  Eller jobba som Au Pair ett år, tillbaka till Sverige och utbilda mig till vad jag nu känner för, och sedan sticka igen? Länder som lockar mig just nu är Storbritannien, Australien och Canada.


Det är faktiskt riktigt lockande med en tid i Australien också


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0