ameesliv

Fy bubblan vad ensamt det blev helt plötsligt...Michelle är hemma hos sig igen och jag är ensam kvar ute i skogen. Skjutsade henne till tåget under eftermiddagen och sedan dess har jag haft extremt tråkigt. Vet inte vad jag ska göra så jag bara går omkring och vandrar runt i huset. Det är tyst och tomt.

Men jag har haft det väldigt bra de senaste 12 dagarna. Vi har hunnit med en hel del. Turistat en heldag i Karlsborg, shoppat i Skövde, sett Eclipse på bio (underbar film!), badat tusen gånger, plockat blåbär och bakat en blåbärspaj, smygit med hemliga saker, sett fel på en död hare och en katt, jag har lärt mig köra automat, gått många promenader, upptäckt ny bra musik, spelat Okami och Spore, sett på massa härlig anime, ätit massa godis, blivit uppätna av bromsar och mygg, spelat minigolf vid kanalen och skrattat mångamångamånga gånger.

Det som gör detta avsked mer sorgligt är att jag inte vet när jag får se henne nästa gång. Det var sista gången vi träffades innan jag flyttar till London. Hon ska komma och hälsa på mig någon gång. Men vi vet inte när det blir. Det var ju tänkt ett tag att hon också skulle söka och jobba i London...men efter diskussioner och funderingar så kom vi fram till att det är bättre att hon stannar hemma, får livet på rätt spår igen osv. Hon och hennes pojkvän gjorde slut i tisdags och hon känner sig inte redo för att åka iväg just nu. Och jag håller med henne, det är bättre att hon stannar hemma och fokuserar på att må bra igen innan hon åker iväg för att jobba utomlands.

Sigh...