High hopes


Skulle egentligen bloggat igår men mitt internet kände inte för att sammarbeta med mig så det får bli nu istället.
Efter jobbet igår var jag helt slut av någon underlig anledning. Jobbet var hur kul som helst och tiden flög förbi när jag jobbade. Så varför jag var trött vet jag inte riktigt. Vi gick inte en längre promenad med rullstolarna än vanligt så det kan ju inte bero på det heller....kanske har något med de två rör blod jag lämnade på morgonen.

Har ju tagit upp träningen igen nu och än så länge går det bra. Men det känns verkligen att jag blivit svagare under mitt alldeles för långa uppehåll. Cyklade 1,4 mil igår på 47 min. Det är väl iofs en ganska bra tid men ack vad mina benmuskler var trötta efteråt! Idag sen så ska jag springa igen. Får se hur långt det blir idag. Blir nog 5 km idag bara för att se hur det går. Det är ju trots allt 5 km som är distansen i blodomloppet. Hur går det med träningen Ica? ;)

Idag när jag vaknade så kändes det som höst igen. Himlen var mörk och luften klar och kyligt frisk. Åh om det ändå vore höst. Tror aldrig jag har längtat till hösten såhär mycket. Och då längtar jag ju till hösten varje år ändå! Det är nog London som gör det. Idag är det 32 dagar kvar tills jag åker. 12 dagar kvar tills Björk åker. Fusk!

Haha, det är tur att ingen annan var med vid frukosten idag än vi som är vana vid hur det kan låta hemma hos oss. Vati sa precis till mig "då får du ta och hänga dig i trappen"...en mening som lätt kunde missuppfattas om man av en utomstående som inte heller har hört hela konversationen. Saken är den att jag har fått lite ont i ryggen av att lyfta/putta på rullstolar (vad är ergonomi liksom?) och när vati har ont i ryggen brukar han lösa det genom att hänga sig någonstans. Funkar för mig ibland...men inte speciellt ofta, tror jag hänger fel på något vis.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0