ameesliv

Åh jösses. Nu känns det verkligen verkligt det här med Au Pair. Igår när syster S, hennes kompis K och jag satt och spelade Hollywood så ringer telefonen. S går för att svara och är borta i kanske 10 minuter. Sen kommer hon ut i köket igen, räcker mig telefonen och säger "London calling". I andra änden av luren fanns Marie från SC. Snacka om att jag blev helt paff! Jag skickade in min ansökan i tisdags och hon ringer redan på fredagen. Jag trodde att hon kanske skulle kunna ringa nästa vecka eller veckan efter det, trodde verkligen inte att det skulle gå så fort! Jag och Marie pratade i ca 40 minuter om dittan och dattan, om jag visste vad som räknas av en när man är Au Pair, hur gammla barnen skulle vara, hur många, några husdjur? osv. osv. Samtalet flöt på hur bra som helst och när jag sa att jag kunde vara blyg ibland så sa hon att hon hade svårt att tro det för det gick så bra för mig nu. Då blev jag ännu gladare än vad jag redan var ^^ Känns som en belöning för mödan för jag har jobbat med att inte vara lika blyg längre och jag tycker själv att jag har gjort stora framsteg där och att få det bekräftat sådär är ju jättebra! Hon undrade lite mer om mina intressen och min skola, lägenhet och allt sånt där. Sen innan vi lade på så sa hon att hon trodde hon hade en passande familj till mig. Seriöst, det samtalet gjorde verkligen min dag igår! Har inte varit så glad på länge! Det är verkligen på gång nu! Helt otroligt! Jag kommer verkligen flytta till London under sensommaren/hösten! :D

Om ca 6 månader kommer jag äntligen få befinna mig i denna underbara stad once again!