ameesliv

Pratade med Marie på SC för ett tag sedan, hon hade pratat med mamman i familjen. P sa att hon var lite orolig för jag inte hade pratat så mycket, jag ställde inga frågor, jag plockade inte undan efter mig, jag hade inte hjälpt till, jag tog inga egna initiativ och jag visade aldrig framfötterna. De tyckte att jag var jättetrevlig, på alla sätt och vis och barnen hade sagt att de gärna ville ha mig som au pair. Det är mycket, så mycket lättare att haka upp sig på det negativa som sades. Jag ÄR en blyg person och jag pratar inte speciellt mycket, jag visste inte vad de förväntade sig av mig under helgen, jag visste inte vart sakerna skulle stå efter att jag hade bakat och jag vet ärligt talat inte vad jag gjorde efter maten, kommer inte ihåg vad jag gjorde från det att jag hade ätit klart. Varför tackade jag inte för maten? Varför plockade jag inte undan efter mig? Jag gör ju ALLTID det annars! Och jag hade inte så många frågor att ställa, jag frågade hur dags de brukade åka på morgonen när de åkte till jobbet, jag frågade hur barnens hämtning från skolan skulle gå till, jag frågade vad pappan jobbade med och jag frågade hur ofta de förväntade sig babysitting. Mer saker undrade jag inte över. Allt annat tyckte jag var självklart liksom.

Jag förklarade allt för Marie och hon skulle prata med P. Marie hörde senare av sig igen och sa att P skulle prata med N och sen skulle de höra av sig till Marie när de bestämt sig.